Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Prodigal Son | Eric XIV, King of Sweden | klassisk | The Sphinx | joran persson och karin mansdotter |
Related Artists:
Musee national de la Marine
(National Navy Museum) is a maritime museum located in the Palais de Chaillot, Trocadero, in the XVIe arrondissement of Paris. It has annexes at Brest, Port-Louis, Rochefort (Musee National de la Marine de Rochefort), Toulon and Saint-Tropez. The permanent collection originates in a collection that dates back to Louis XV of France. In 1748, Henri-Louis Duhamel du Monceau offered a collection of models of ships and naval installations to Louis XV of France, with the request that the items be displayed at the Louvre and made available to students of the Naval engineers school, which Duhamel headed. The collection was put on display in 1752, in a room of the first floor, next to the Academy of Sciences; the room was called "Salle de Marine" (Navy room), and was used for teaching. With the French Revolution, the Salle de Marine closed in 1793. The collection was added to models owned by the King personally, to others owned by the Ministry of Navy, and yet others owned by emigres or executees (notably Philippe Égalite). A short-lived museum was opened between 1801 and 1803 at the Ministry of Navy, then located at Place de la Concorde.
Benjamin Vautier
painted Kinder beim Mittagessen in 1857
Jan Hackaert
(1628-1685) was a Dutch Golden Age painter. He travelled in Germany and Switzerland, and painted and sketched mostly landscapes.He would sketch miners at work in the mountains, and on more than one occasion this caused him trouble because the workers couldn't understand what he was doing. They felt he was either a spy or hexing them and made a complaint. Because Italianate landscapes were so fashionable, his Lake Zurich was mistaken for an Italian lake for years. He painted the landscape backgrounds for other painters, such as Nicolas Berchem and Adriaen van de Velde.